Vår organisation är djupt formaliaberoende. Jag har ingenting emot detta egentligen – ett formellt korrekt agerande innebär att människor inte körs över. Det kan tyckas onödigt att man måste fastställa föredragningslista på varenda möte, men det är för att när det väl blir en stridsfråga så skall det finns procedurer för att hantera det utan att folk börjar skrika åt varandra. (Diskussionen om för- och nackdelar med det här är en av få intressanta delar av att studera förvaltningspolitik.)
Däremot är det dumt att inte ifrågasätta vissa formella procedurer. Såhär års kämpar många styrelser med att få ihop en vettig arbetsplan för det kommande verksamhetsåret. Frågan är – varför gör de det? Vad har man en arbetsplan till? Är det bara ett dokument man skickar in för att få pengar av förbundet?
Verksamhet har två förutsättningar: ideella resurser (peppade medlemmar, eldsjälar, stort engagemang) och materiella resurser (pengar, lokaler). Jag skulle säga att syftet med en arbetsplan är att göra ett demokratiskt urval bland en uppsjö av bra idéer och ideell drivkraft, där det inte finns tillräckligt med materiella resurser för att genomföra allting som alla vill. Där det tvärtom finns mer materiella resurser än vad ideella resurser klarar av att göra av med på ett vettigt sätt, uppmuntrar och uppskattar man allt ideellt engagemang – även om det tar sig utlopp i något helt annat än vad som stod i arbetsplanen, vilket alltså gör arbetsplanen till ett värdelöst papper (till för att skickas in till förbundet i utbyte mot pengar).
För att illustrera:



